SKAPAD FÖR ATT GÅ MIN VÄG GENOM LIVET
Jag är precis som alla andra, ser inte speciellt annorlunda ut, kan prata, röra mig och allt som ingår i ett normalt. Men ändå känner jag mig långt ifrån normal, jag känner mig så annorlunda emot alla andra. Det är dock inget som ingen ser men som jag lever med, lever med att vara rädd, rädd för att bli lämnad. Lämnad för att jag redan känner mig lämnad. Redan lämnad för att jag är ett sånt barn, för att mitt liv inte är detsamma som dom flesta andras. Men jag lever, lever precis som alla andra bara lite döende innuti mig, men det ser ingen så det spelar heller ingen roll då. Det är jag själv som lever med det och det ska jag fortsätta att göra tills det inte längre går.
Det ingen ser, spelar heller ingen roll!
'' Jag försöker men jag förlorar varje gång, antingen lämnar dom mig eller så lämnar jag dom ''
ERA KOMENTARER
Trackback
