NÄR DET INTE LÄNGRE GÅR
När man bara ser på och inte kan hjälpa det som är pågående. När personen i fråga redan gett upp för ett par år sedan, men att man fortförande hoppas, men det är lika meningslöst som att man tror att man vinner 1 mille på trisslotten, eller vad som helst. Det är så tröttsamt och plågsamt att bara se på, utan att man kan påverka. Det gör så jävla ont. När jag ser att det finns lösningar, men du/ni ser inte ett jävla skit. Men ni är så blinda för oss andra, ni tänker bara på er själva. Är så jävla rädd, trött, besviken och arg.
WHY?
Det är så frustrerande att se på när en person bara låter sig själv ta all skit och inte lyssna på oss andra runt omkring som bryr sig. Det gör mig förbannad, ledsen och rädd. Man ska verkligen inte tilllåta sig själv att ta skit ifrån någon annan. För du kanske tror att du orkar men rätt som det är så kommer det en dag då du bara spricker och då är det försent. Du är förlorad. Du står där ensam, för man orkar inte i längden.
Vill man inte ta imot hjälp från andra så äre så illa. Tyvärr.....
Det ända man kan göra då är att se på, och du fattar inte hur ont det gör...
DU KAN JU ALLTID ANA?
Öppna inte käften om du inte menar vad du säger..
.
Jag vet , men du vet inte.
Jag ser, men du ser inte.
Jag hör, men du hör inte.
Jag känner, men du känner inte.
Jag kan inte, men du kan.
LEVA LIVET ELLER VARA EN JÄVLA TORRFITTA!?!!?!
att ta tag i allt och soppa allt dåligt under mattan funkar fan inte längre
-
Varför, varför inte...
MAN FRÅGAR SIG SJÄLV OM OCH OM IGEN
Det kanske finns hoppa i dom liv som knappt har någon tid kvar, det kanske finns en mening med att livet är en svår gåta, det finns kanske svar på dom frågor vi dagligen letar svar på, det finns en mening med att allting är som det är.
Man väljer såklart vilken väg i livet man går, man kan bara förändra sig för sig själv. Man får försöka tänka positivt och huvudsaken är att man gör det bäst för sig själv. Jag väljer själv vilken väg jag ska gå, det är mina val, min riktning och mitt liv. Det är bara jag som vinner eller förlorar påt.
no one else
INGENTING SEN KOM INGENTING SEN KOM INGENTING SEN KOM INGETING
Att behandla alla andra som man själv vill bli behandlad resulterar bara i att man själv blir sårad för att man inte blir behandlad lika dant.
MAN SKAPAR SIG SIN EGEN VÄRLD
Man orkar inte alltid att stå upp och vara stark. Stark för alla runt omkring sig man orkar till slut inte. Man måste också genom lida dom sömnlösa nätterna, när man somnar gråtandes och när allting bara känns så otroligt värdelöst. Även fast man är borta från de liv man levde, eller från den uppväxkt så finns det alltid där. Det är en del av mig och kommer alltid vara. Ingeting kan ta ifrån mig det jag har upplevt.
Det är så läskigt att ständingt påminnas om allt, man hör, man ser liknade saker osv, men jag måste försöka kämpa för att inte brytas ihop. Men det är också någonting som inte är lätt att kontrollera, för alla panik och ångest känslorna dyker upp och jag börjar skaka när det är t.ex skrik och sånt som är obehagligt, just för att det påminns, eller för att det får upp massa bilder.
Men man får försöka tänka positivt och gå fram..
Med dom erfarenheter jag har så vet jag vilken väg jag inte ska gå, jag har fotbollen för att kunna klara av att stå emot all skit som ständigt finns att dras med i men fotbollen är det jag lever för. Det är inte alla som har något så starkt för att hindra sig själv från att skada en, men jag har tur, tur att jag är jag och för att jag kan tänka rätt.
Allting handlar om vad man själv vill. Vill man själv kämpa fast man inte orkar, så finns det hjälp, men hjälp kan man inte få om man inte själv vill. Det handlar om mod & överlevnads förmåga.
SKAPAD FÖR ATT GÅ MIN VÄG GENOM LIVET
Jag är precis som alla andra, ser inte speciellt annorlunda ut, kan prata, röra mig och allt som ingår i ett normalt. Men ändå känner jag mig långt ifrån normal, jag känner mig så annorlunda emot alla andra. Det är dock inget som ingen ser men som jag lever med, lever med att vara rädd, rädd för att bli lämnad. Lämnad för att jag redan känner mig lämnad. Redan lämnad för att jag är ett sånt barn, för att mitt liv inte är detsamma som dom flesta andras. Men jag lever, lever precis som alla andra bara lite döende innuti mig, men det ser ingen så det spelar heller ingen roll då. Det är jag själv som lever med det och det ska jag fortsätta att göra tills det inte längre går.
Det ingen ser, spelar heller ingen roll!
'' Jag försöker men jag förlorar varje gång, antingen lämnar dom mig eller så lämnar jag dom ''
DET ÄR SOM DET ÄR
Jag går längst den smala stigen, i skogen. Musiken hörs genom mitt hedset och tankarna bara flöder ut. Jag funderar kring saker som blir så overkliga i våran verklighet, men så länge det är tyst för mig själv så berör det ingen annan. Jag promenerar och låter samtidigt fantasin sätta fart, jag lér för mig själv och kommer in i den värld som kallas verklighet för mig. Där mörker möter sina makter och där jag slipper lida, där jag är själv, själv för att jag är som starkast då. Jag har lärt mig och sätt och låter ingen komma i närheten.
Varför ska jag, Rebecca låta någon annan styra och ställa över mig? Varför ska jag anpassa mig och åter igen varför.
Jag behöver bara mig själv för där ute finns det så onda människor, som bara är ute efter att skada mig.
Det är jag själv som får lida fört.
- Döende men ändå så levande -
PERIODER EFTER PERIODER, JAG VILL INTE GENOMLIDA ALLA TANKAR IGEN.
Jag vet inte varför allting ska hålla på att ändras hela tiden. Jag var nyss den positiva, men nu känner jag bara att mer och mer av de negativa tar över mig. Jag har inte dom där super krafterna så att jag orkar stå ut med all skit som mina tankar plågar mig med. Dom får mig till och med att tvivla på mig själv.
Vid såna här tider önska jag att man bara kunde försvinna och glömma allting, glömma verkligheten och bara vara utan att behöva tänka på någonting. Bara göra det som känns bäst för stunden & inte ha några bekymer över vad andra ska tycka och tänka.
Vad fan ska man göra mer än att försöka se glad ut fastän tankarna plågar än.
kan tyvärr bli en del tankar & texter en period fram så dom som inte gillart kan helt enklet sluta läsa!
NÄR ALLA ANDRA FALLER SÅ ÄR DET JAG SOM BLIR DEN STARKA
Det är läskigt, det är fruktansvärt, det är inte alls bra, inte alls okej överhuvudtaget...
Det är inte roligt att va den som ser på när en efter en faller, man försöker verkligen att finnas & stötta dom och försöker få dom förstå att dom inte ska hålla på som dom gör, men dom gör ju sina val och det är val man som vän/närstående osv inte kan styra över.. Man kan bara se på och det är inte alls roligt.
♥
HAPPY FACE
Är verkligen jätte glad och känner att livet flyter på. Det är skönt att man orkat kämpa sig igenom så otroligt jobbiga saker fastän man kanske inte stannat upp och tänkt igenom på vilket sätt. Min väg fram hit, där jag står idag har varit otroligt kringeli krokigt men jag har vuxit som människa och har mer erfarenhet än tidigare.
Jag är glad att jag har kommit hit där jag är idag för det är en bit på vägen iallafall men jag har också valt att gå helt fel väg, men det är så tur att man får göra misstag eftersom man då lär sig en läxa och blir en erfarenhet rikare!
Jag har iallafall hunnit kommit fram till vad jag vill med livet, för nu har jag testat den lätta men konsekvensfulla vägen och den rekomenderar jag verkligen inte. Det är bara en själv som får lida fört efteråt, ingen annan!
Men glöm inte bort att alla gör vi fel, både stora och små men för varje fel så finns det ett rätt och man lär sig alltid någonting. Tänk positivt i dom jobbigaste situvationerna, för låter man negativiteten ta över så gräver man bara ner sig och det gillar ju inte ens positiva sida. Så tänk bra om dig själv och allting som händer, för allt som händer har sin mening. Tro på dig själv och gå din egna väg, för man lever med sig själv hela livet!
Med dom orden säga jag godnatt!
XOXO
KÄMPA, TÄNK POSITIVT, DU HAR ALL FRAMTID I VÄRLDEN!
Som så många gånger man ligger där och ser ingen mening med livet, ligger där i tårar som forsar ner för kinderna och med ångesten och paniken med sig. Man verkligen känner den känslan av hopplöshet och meningslöshet. Varför lever jag? ingeting kommer bli bra, '' jag har kämpat i så många år men det blir aldrig bättre ''.. Och ja ni vet alla dom negativa tankarna som bara glädjs över att få ta kontroll över än.
Vad gör man själv för nån hjälp genom att sitta och tycka synd om sig själv? att hata livet och gräva upp hur mycket negativa saker som helst med livet.
- Ingeting, verkligen ingeting!
Jag vet själv hur lätt det är att sitta där och hata sig själv och livet, att man bara vill dö, man isolerar sig och låter ingen komma innan för masken för att man är rädd, för där inne är man svag och man vill inte visa sig svag för andra runt omkring. Men man måste ändå lära sig att alla är svaga och alla har lika mycket rätt till att lätta på sina känslor.
Det jag tror är att allting som händer har sin mening, det är oftast svårt att hitta svaret på meningen men med tiden så lär man förså. Jag har insett med tiden vissa av meningarna men det finns fortförande fråger utan svar.
Men jag ska vänta på svaren för dom kommer till mig när jag är redo att förstå.
Livet blir en mycket enklare om man försöker se det positiva i det negativa, att alltid se en lösning i problemen och att alltid våga.
Livet är en läskig utmaning, för en del går den som dans på rosor men dessvärre för dom som sett livets svåra del.
Ja, livet är våran största utmaning och det blir som man gör det.
Ta vara på livet, man missar så mycket genom att bara tänka negativt!
HJÄLP MIG?! - VILKET FOTBOLLSLAG SKA MAN BÖRJA I?
Fotbollen har sedan 5 års åldern alltid legat mig varmt om hjärtat. Jag började i Åby IF och spelade där tills vintern 2009 då jag ville ge mig in på en utmaning samtidigt som jag tänkte att det är en dörr som öppnas för att nå mitt mål eftersom det laget är en elit sattsning men iallafall då började jag i Norrköping City DFF och spelade där tills slutet på sommaren 2010 alltså inte alls länge och jag ångrar att jag slutade spela i de laget men det var för mycket strul i mitt liv under den tiden så jag kände att jag verkligen inte skulle klara av all den träning som var ett krav, så jag slutade där helt enkelt. Provtränade efter det en gång med Eneby BK men valde sedan att börja i Åby IF igen. Sen spelade jag där till hösten och då blev det en flytt till Vingåker. Därefter började jag i Värmbol men tränade bara nån månad sen började jag i Vingåkers dam lag och har spelat där sen dess, dock har jag senaste tiden hjälpt till och spelat med Vingåkers U lag eftersom dom tjejerna är i min ålder och lite yngre. Men iallafall nu har jag ju flyttat igen och bor åter igen i Norrköping och i ca 1 år nu så har fotbollen gått upp och ner i perioder för har inte haft det så stabilt, har inte kunnat få ut det bästa av mig själv och så. Har tappat så himla mycket av vad jag hade när jag spelade i City.
Till det jag skulle komma till så undrar jag, vart jag ska börja om jag ska spela fotboll?
Om jag ska spela fotboll så vill jag också sattsa, för mitt mål är liksom att spela i allsvenskan när jag blir stor. Stort mål och det kommer krävas så mycket för att nå det målet. Men jag vet att om jag ger mig in på nått ordentligt då klarar jag också att göra de. Liksom nu är mitt liv rätt stabilt, jag vet vart jag har mig själv och jag har koll på saker, så frågan är om jag ska ge mig in på samma resa igen eller om jag ska lägga ner fotbollen helt och hållet, eller bara spela för att det är roligt? hmm, det är frågan. Men ni får gärna hjälpa mig!
ph 1; gothia cup - 2010
ph 2; Borta match mot IK Tun - 2011
